BECKETT X 2

(090905-091010) I Beckett x 2: Blev två av författarens mest hypnotiserande och absurda kortpjäser, Inte jag och Fotsteg, till en psykologisk rysare i Ragna Weisteens regi. En poetisk och grym studie om att förlora sig själv och upplevelsen av att egentligen inte finnas till.

MEDVERKANDE:

Manus: Samuel Beckett

Översättning: Magnus Hedlund

Regi: Ragna Weisteen

Scenografi: Helga Bumsch

Ljusdesign: Hans C. Roupe

Ljuddesign: Jonas Åkesson

Mask: Kajsa Lannemyr

Medverkande: Birte Heribertsson & Cecilia Hjalmarsson

Produktionsassistenter: Stefan Ersson & Isak Rynell

Producent: Anders Mattsson

RECENSIONER:

Skräck med total precision

En riktigt helgjuten föreställning där publiken själv blir en del av upplevelsen. Som skuggor stryker vi förbi varandra i Helga Bumsch suggestiva scenrum, vars kammare länkas samman som organ i en kropp. I en bur, på ett säte likt den elektriska stolen, sitter Birte Heribertssons ensamma kvinna, svartklädd så när som på munnens röda flöde av ord. …

Sjuttio år gammal talar hon ut om något som hänt och når svaret; det var inte hon. Inte hon som var där, på samma vis som ”Fotstegs” förkrympta flickkvinna lever sitt liv i tredje person och kanske inte ens blivit född.

Öppenheten i tolkningen är föredömlig, anslaget just så lätt och distinkt som Beckett kräver och såväl Heribertsson som Cecilia Hjalmarsson gör sina roller med total precision.

Och så ljuset då, virtuost använt av Hans C Roupe i samklang med Jonas Åkessons pulserande ljudbild. …

Vi tvingas inte till uppbrott utan famlar på eget bevåg runt, på jakt efter något slags klarhet. Som inte ges förstås, dunklet är en del av dramat på samma vis som osäkerheten och resultatet är på en gång oroande och intensivt upplivande.

Sydsvenskan

Nyskapande teater ger spännande upplevelse.

Teater InSite fortsätter djärvt i sina egna fotspår… Resultatet är en spännande och nyskapande produktions, som väl närmast för tankarna till en installation av modern scenkonst.

Vi leds in i ett mörkt rum eller rättare sagt flera labyrintliknande rum… Monologen Inte jag” är synnerligen stark och framför allt en kraftfull och intensiv prestation av Heribertson. … Det är fascinerande, men mystiskt, vilket känns helt i sin ordning.

I ”Fotsteg” får man tankar om en hemmadotter som aldrig lyckats slita sig loss och få ett eget liv. Så har tiden gått och det förflutna är närvarande i nuet. Kommer att tänka på Hitchcocks ”Psycho”. Det är onekligen spännande.

Skånska Dagbladet

Den spöktimmeslånga föreställningen Beckett x2 – En kuslig historia bygger på de två kortpjäserna ”Inte jag” och ”Fotsteg”, som med hjälp av Birte Heribertsons och Cecilia Hjalmarssons skymningsartade närvaro i den dunkla spellokalen vävs samman till en poetisk och grym studie i mänskligt liv tömt på innehåll och mening. I Weisteen regi griper de två skådespelarna in i varandras monologer i form av stumma kroppsliga illustrationer eller osynliga samtalspartners och dramaturgiskt fungerar det bra.

Kvällsposten

De [InSite] är duktiga på att skapa stämningar och det är två berörande texter väl framförda, framför allt Inte jag som Birte Heribertsson gör med orubblig distinkthet.

– SR

Suggestiv Beckett … Det intressanta med denna uppsättning är att den bygger egna associationer och ger pjäserna en resonans i varandra. Den pekar på hur tidig Beckett var i utvecklingen av en sofistikerad, postdramatisk performancekonst, som känns absolut nutida.

Svenska Dagbladet