AMERIKANSK FOTBOLL

(070510-070526)

Som första grupp iscensatte vi Nobelpristagaren Harold Pinters politiska dikter i en föreställning tillsammans med några av hans kortare pjäser.

Föreställningen var en vandringsföreställning som utspelade sig i alla vrår och krokar på Inkonst…

Ett teater, musik- och filmcollage kring hur språket används för att förställa verkligheten.

Pjäserna i Amerikansk fotboll:

Vägs ände (One for the road)

Nya världsordningen (The new world order)

Presskonferansen (Press conferance)

Exakt (Precisely)

Översättningar: Östen Rudal och Åke Englund

Dikter i Amerikansk fotboll:

American Football

Death may be ageing

Order

The old days

Democracy

Weather Forecast

The Special Relationship

Death

God

Poem

MEDVERKANDE:

Ragna Weisteen/Regissör (Grundare InSite)

Matthias Thorbjörnsson/Skådespelare (Grundare InSite)

Gabriel Flores Jair/Skådespelare

Nanna Nore/Skådespelare

Irma Jämhammar/Skådespelare

Peter Öberg/Skådespelare

Peter Harness/Skådespelare

Martin Thorbjörnsson/Film

Marco Padoan/Ljud

Cristian Jonsson/Koordinator

John Dolecek/Fotograf

Sarah Cederstrand/Scenograf

Ida Eklund /Ljus

Carl Liungman/Marknadsföring

Kristina Hahne/Guide, Skådespelare

Sofia Erlandsson/Guide, Skådespelare

Karin Bååthe/Guide, Skådespelare

Carolina Pereira/Guide, Skådespelare

Maja Herdelin/Guide, Skådespelare

Emil Rados/Barnskådespelare

Julius Kronberg/Barnskådespelare

RECENSIONER:

”I den brittiske dramatikern Harold Pinters värld har bödeln välskräddad kostym och slips. Våldet är artigt formulerat, regler finns att följa och ingenting ska tas personligt.

Klassisk imperialistpolitik om man så vill eller som i nystartade teatergruppen Insites version, ett äktsvenskt scenario med sju sorters kakor i soffgruppen Klippan.

Nedstigningen i Pinterland sker gradvis när man i ett ambitiöst collage väver samman dikter med scener ur pjäser, filmer och installationer.

I mindre grupper vallas publiken mellan olika stationer i Chokladfabrikens inre, ett famlande genom trånga korridorer och kaklade källarrum som ytterligare förstärker klaustrofobin i situationerna.

Fyra av Pinters kortare pjäser ingår i uppsättningen, somliga filmade och visade på stor duk, andra uppspaltade och förlagda till olika rum i huset, som förhörsscenerna i det bärande dramat ”Vägs ände”. Maktens företrädare talar i Peter Harness förbindliga gestalt engelska medan offren tiger på svenska, först i nödvärn och senare av tvång när tungan skurits ur munnen.

Något konkret våld syns inte, vi befinner oss i stället i läget före eller efter. Besten visar tänderna eller slickar sig om munnen och motiverar intellektuellt det som gjorts eller måste göras; för Guds och demokratins skull, för att hålla världen ren.

Det är Pinters uttalat politiska texter man valt ut, hätska kommentarer till supermakternas spel och samtidigt en närmast erotiskt laddad studie av individernas drivkrafter.

Skickligt och engagerat flätas inslagen i varandra och vad man förlorar i stringens på de ständiga uppbrotten genom huset vinner man i närvaro och realism när dramatiken kommer nära, så tätt intill att vi känner doften från kaffet i Höganäsmuggarna när förhörsledaren rationellt diskuterar nästa övergrepp med sitt våldtäktsoffer.

Inte ett abstrakt avlägset land alltså utan svensk vardag med Kalles kaviar och blanketter från skattemyndigheterna som fond för dramat.

Greppet är effektivt, ett pockande personligt tilltal som genomsyrar föreställningen och som i kombination med regissören Ragna Weisteens egensinniga idé och skådespelarnas drivna insatser ger nytt obönhörligt liv åt Pinters texter..”

Boel Gerell / Sydsvenskan

Maktspråket kryper in på publikens skinn

På Inkonst i Malmö spelas denna månad en originellt iscensatt Pinterföreställning med den nybildade produktionsgruppen Insite. Fyra pjäser och en handfull dikter samt delar av Pinters Nobelföreläsning har i regi av Ragna Weisteen bakats ihop till en platsspecifik vandringsföreställning under titeln Amerikansk fotboll.

Vi åskådare anländer som till ett trivsamt cocktailparty för att fira den nya kulturministern (Nanna Nore) och delas upp i olika grupper som sedan ska föras ut till olika gömda lokaler och skrymslen i Mazettihuset. Där dyker vi rakt in i Pinters hotfulla och kompromisslösa universum.

Tonen slås an i en inledande, infam förhörsscen från Vägs ände där Nicholas, spelad av den engelske skådespelaren Peter Harness, på engelska förödmjukar den politiske fången Victor (Matthias Thorbjörnsson), som stammar fram på svenska. Det handlar om att tala det rätta språket, säga det som ska sägas – annars är man ute, ett avskum.

Vi slussas runt, från herrtoaletten till ett pannrum, från en trappavsats till små källarceller, där vi överallt får bevittna övergrepp mot dem som avvikit från makthavarnas normer och språk.

Styrkan med Insites logistiskt krångliga föreställning är att den envist betonar Pinters genomskådande av våld och dominansspel.

I dikter, pjästexter, föreläsningar och fragment är hans mål alltid detsamma: att se hur människor upprättar positioner och makt. Genom att bli inlåsta med aktörerna i trånga rum utan fönster hamnar också vi åskådare i en fysisk känsla av att tvingas hålla oss väl med dem som styr. Hur ska man annars komma härifrån?

I slutscenen, som återger kortpjäsen Presskonferens, ser vi den nya kulturministern, som tidigare varit chef för hemliga polisen, tala om sina mål och medel för att säkra kulturens renhet.

Hennes kvävande, leende uttalanden visas sedan på stora tv-skärmar i ett rum, där man överallt studsar mot samma retorik. Det blir en tydlig gestaltning av svårigheterna att kringgå den officiella diskursen och våga tänka själv. Helt i Pinters anda.

Theresa Benér / Svenska Dagbladet

Fascinerande och starka intryck möter publiken under Insites Pinter-vandring i en gammal chokladfabrik.

Nystartade Malmögruppen Insite kallar sitt Harold Pinter-program för en ”vandringsföreställning”. Publiken lotsas i grupper genom den tidigare chokladfabrikens olika skrymslen och konfronteras där med fragment ur den engelske dramatikerns sena produktion.

Pinter har alltid varit fascinerad av maktspråk och maktspel. Sen han blev mer uppenbart samhällskritisk gestaltar han i första hand möten mellan bödlarna och deras offer. Pinter iscensätter den nya tidens brutalitet för att varna oss för att överlämna makten åt människor som bara tror på fruktan. Det är framför allt två saker han vill visa. För det första: Maktmänniskor inverterar betydelsen av ord. Vanligtvis positivt laddade ord – Gud, moral, demokrati – ställs på huvudet och används som vapen mot oliktänkande. För det andra: Maktmänniskor förstår att ord gör lika stor skada som handlingar, och de obetydligaste repliker kan laddas med oerhörda hot: ”din fru är vacker”, ”jag har hört att du bor fint”, ”det här är bara början”.

Det är en fascinerande upplevelse att förlora orienteringen i Chokladfabrikens källare sam­tidigt som man försöker få rätsida på Pintercollaget. Slussandet fram och tillbaka innebär dock mycket onödigt väntande och vandringen vill inte riktigt lägga ytterligare mörka nyanser till Pinters svärta. De laddade mötena mellan Matthias Thorbjörnssons offer och Peter Harness bödel gör dock ett riktigt starkt intryck.

Richard Loman / Dagens Nyheter